Sagan om Isfolket

Frågetråd för Så djup en längtan, bok 18 i Legenden om Ljusets Rike!

Vi vill ha dina åsikter på följande frågor:

*Vad tyckte du om boken?
* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
* Vilken är din favoritkaraktär?

Inspelning 16 juni klockan 08.00 2026. Fortsätt skicka in svar för vi behöver MINST 5 svar!

_________________
"You´re fivehundred years old and you cant use the phone?What are you, an immortal idiot??"

http://setsunaceras.blogspot.se/

Väldigt vemodig och vacker. Överraskande bra. Gillar mera Dolg. Inget minne av denna boken alls, monstrena eller händelser. Om jag ska vara petig tycker jag att de har lite för nära till Isfolkssagan än vad de borde. Lilja har inte ens varit i närheten av äventyrselitgänget förrän alldeles nyss, hon borde inte ha nån direkt relation till Shira. Dolg är väl lite rimlig om han läst igenom böckerna en gång men... nja.
Och Eliveva kom från ingenstans och Dolg hade saknat henne. I slutet av Häxmästaren ville hon att han skulle finna portarna så att hon skulle bli löst från sin tjänst. Men nu har de gått och längtat efter varandra och ingen visste om det, inte ens Dolg.

Det är den bästa boken på jag-vågar-inte-räkna-efter-hur-många-böcker-sen. Även om jag har saknat vemodet och snö och is så blir det också too much too late. Det blir för mycket och det känns malplacerat i Ljusets rike-serien i stort som är varmt och soligt för det mesta. Jag kommer sakna Dolg. Varför kunde han inte dricka av vattnet och "bli lite gladare"? Han visar faktiskt ett hel del humör i denna boken, trots att Mori i början säger att Dolg är för mesig för att sätta Armas på välbehövlig plats.

Favoritögonblick Dolg går upp i alltet
Favoritkaraktär Dolg

I övrigt: Även om jag tjatat om att ni ska köra de tre serierna igen så är jag kluven. Det vore lite kul att läsa de serierna man inte läst som Svarta riddarna och Blåljus... Jag hade nog bara singlat slant.

I övrigt 2: Blir alltid så fascinerad av hur mycket Ljusets rike-folket vet om yttervärlden när de aldrig ens varit där.

Berengaria gnolar på El Condor pasa
Goram: Vilken fin låt, vad är det?
Mori gestikulerar vilt i bakgrunden med att föra handen fram och tillbaka över halsen och panikslagen blick
"Det är en låt av Simon and Garfunkel. Eller ja, egentligen var det ju Daniel Alomía Robles som knåpade ihop den 1913. År 1913 blev förresten Canberra officiellt utsedd till Australiens huvudstad. Christopher Stollery, han spelade pilot i tv-serien Doktorn kan komma, han satte upp en del Shakespear-pjäser där. Och Shakespeare, som vi alla vet, både föddes och dog på samma datum, den 23 april. Dock olika år. Författaren Margit Sandemo föddes också den 23 april men-"
Goram: Jag tror att jag ska prata med Faron om att reglera mängden fakta.
Mori höjer ett ögonbryn.
Goram suckar: Ni blir inte bara genomgoda och moraliska när det behövs, Ljuset gör också att ni tar upp diverse fakta genom huden. Ungefär som UV-ljus från vanliga solen.
Mori: Jag har hört om UV-ljus. Visste du att på 80-talet så upptäckte man ett stort hål i ozonlagret....
Goram nickar artigt och trycker frenetiskt på nödsignalknappen på sitt armband.

Tillägg: Angående AI-läxan så hade Lumo AI ingen aning om vad det stora svalget var. Kanske hade jag blandat ihop Sagan om Isfolket med Sagan om de två tornen eller Sagan om draken eller kanske förväxlat med en annan titel som Isprinsessan eller Vinterbarnet?

Jag frågade Gemini om det Stora Svalget.

Gemini skriver
Det stora svalget är en central och fruktad plats i den avslutande delen av Sagan om Isfolket, särskilt i bok 44, Den onda dagen, och bok 46, Det svarta vattnet.

Här är de viktigaste egenskaperna hos platsen:Tengels fängelse: Det beskrivs som en mystisk och farlig plats där Tengel den onde håller sina fångar. Bland de som hamnar där finns karaktärer som Ellen och Halkatla.

Omöjlig att fly ifrån: Det stora svalget är känt som en plats som ingen någonsin lyckats ta sig ut ifrån. Det fungerar som en sorts "dammsugare" för själar och varelser.

Hemvist för mörka makter: Platsen är befolkad av hotfulla varelser som stormdemoner och de fruktade "Tidens herrar". Det är också här Nataniel och de andra utvalda i Isfolket måste ta sig in för att rädda sina fränder inför den slutgiltiga striden.

Geografisk och andlig länk: Svalget ligger i närheten av det "svarta vattnet" som Tengel den onde behöver för att uppnå total makt.
—
Jag frågade hur de utvalda lyckades lämna det stora svalget.
Gemini:
Nataniel och de andra utvalda hjältarna tar sig ut ur Det stora svalget (i bok 46, Det svarta vattnet) genom en kombination av gemensam viljestyrka och magisk hjälp.

Här är hur de lyckas med det omöjliga:De utvaldas enade kraft: Eftersom svalget är en plats som livnär sig på hopplöshet och passivitet, krävs det att alla de utvalda – levande som döda – förenar sin mentala styrka för att bryta sig loss ur den tidlösa dvalan.

Demonernas hjälp: Karaktärerna får avgörande hjälp från demonerna, särskilt de som står på Isfolkets sida. Deras krafter är nödvändiga för att skapa en öppning eller "bro" tillbaka till den fysiska världen.
Tiden rinner ut: Motivationen att ta sig ut drivs av insikten att Tengel den onde närmar sig det svarta vattnet för att få absolut makt. Denna akuta fara hjälper Nataniel att fokusera sin vilja och leda de andra ut ur tomheten.När de väl tagit sig ut kan de fortsätta sin färd mot den slutgiltiga konfrontationen vid de glömda källorna.
—
Eftersom Gemini uppenbarligen helt hade missat mossmännen så frågade jag vidare om dem(hur var det Anna? Fanns de med i teaterföreställningen? Det verkar ju uppenbart att den har blivit en av källorna som AI använder sig av)

Gemini säger
Mossmännen i Margit Sandemos bokserie Sagan om Isfolket är mystiska och skrämmande varelser som främst förekommer i bok 47, Ärans rike.

Här är de viktigaste detaljerna om dem:Ursprung och hemvist: Mossmännen beskrivs som Danmarks urbefolkning som drivits undan och lever i "underjorden" eller dolda i naturen. De håller till i Svalget, en mörk och farlig plats.

Roll i berättelsen: De är kopplade till de mörka krafterna och agerar ofta som hotfulla figurer. De nämns ofta tillsammans med nattdemoner i seriens avslutande delar.

Egenskaper: Till skillnad från vanliga människor framställs de som primitiva, råa och ibland "läskiga" varelser som Margit Sandemo skapat för att förstärka seriens övernaturliga mystik.

Och, Anna, Gemini tog tydligen till sig av din sågning senast… Jag upprepade sedan frågan om det stora svalget, men Gemini gjorde fortfarande ingen koppling till mossmännen, utan höll i stort sett fast vid första versionen.
—
Nu till Så djup en längtan:

Titeln: handlar den om Gorams och Liljas längtan efter att få vara tillsammans?
Eller om Dolgs längtan efter att få dö?

Dolg, som är nästan fyra hundra år gammal, men aldrig egentligen fått leva…

Hans historia är ju mycket lik Marcos. De har båda avlats för att uppfylla en plan, och har aldrig fått existera i sin egen rätt.
Men medan Marco har sluppit undan sitt öde åtminstone stundtals, och gjort åtminstone ett uppror, så har Dolg hållits fången av safiren.
Det vore tragiskt om Shira eller Nattöga skulle ta över den. De förtjänar båda att få fortsätta vara mänskliga.

Sinsiew fnissade åt millenieskiftet och 2012. Jag fnissar mest åt polkantringen… och ännu värre blir det när Lilja liknar det vid att balansera på ett bowlingklot! Polerna har flyttat sig och bytt plats många gånger genom jordens historia, och verkar aldrig ha sammanfallit med någon massutrotning. Men jag försöker räkna ut hur det skulle gå till att tippa hela jordklotet - jordens medelpunkt flyttar sig ju inte… Sen kommer jag ihåg att jorden är ihålig och att gravitationen sitter i jordskorpan… Så då kan planeten kanske kantra i förhållande till…vad? Inte till solen i alla fall - den är inte stark nog. Jag ser framför mig ett universum med ett upp och ett ner - med alla himlakropparna hängande i kokonger från taket, och balanserande i förhållande till golvet… Bäst att glömma fysikens lagar för resten av boken. De störde mig inte så mycket nere i underjorden, men ute på ytan blir det av någon anledning mera påtagligt.

Jag tänker på vad Anna och Dan kommenterade i förra avsnittet - att främlingarna hade tagit med sig alla djuren ner i underjorden och därmed måste ha skapat en ekologisk kollaps. På den ryska tundran klagar människor på att så många djur försvunnit - hm…

Jag läser vidare om den där gamla idén att männen i vissa kulturer lånade ut sina hustrur… Det är sant att sex har fungerat som ett socialt kitt i många kulturer. Det kan fungera när det knappt funnits någon privat egendom att bekymra sig över - eller när egendomen följt den kvinnliga blodslinjen. Lojaliteten mellan grannar på långt eller nära håll kan då vara mycket viktigare än vem som är far till vem. Och sex kan vara ett sätt att skapa lojalitet.

Men det betyder inte att kvinnorna i de kulturerna har varit passiva handelsvaror. De har oftast haft egen agens - mycket större än i samhällen som formats av manliga arvslinjer. Så kvinnorna borde ha visat direkt intresse för de främmande männen - inte bjudits ut av deras generösa karlar. (Och anbudet till eller för Lilja passar inte alls in i en sådan kontext.)

Eller också satt de tre resenärerna så fast i den patriarkala ideologin i Ljusets rike att de tolkade hela situationen fel.

För att inte tala om diskussionen när Lilja ska stanna kvar för att försöka lura isprinsen. Det blir en hetsig diskussion - över huvudet på Lilja! Det är väl rätt självklart att hon stannar och försöker - det hör till uppdraget - men varför vänder sig ingen av männen till henne direkt? Precis som när hon måste akta sig för den pilske amfibien - med Goram som argument!
När Dolg till sist visar lite personlighet så är den extremt mansgrisig.

Annars är det klokt av honom att skicka fram Lilja. Hon har ju redan visat att hon både kan hålla masken och vara kreativ i extrema situationer. Och att hon inte är så rädd av sig som hon själv tror.

Det är ju uppmuntrande att Goram kunde spöa sin chef trots att han hanterat elixiret under flera dagar. Eller så använde dom kanske andningsskydd när det spreds… Jag vill ju inte förespråka våld, men om en fet smäll har samma effekt så undrar jag vad man ska ha elixiret till…

Favoritkaraktär blev trots allt Goram när han till sist gjorde uppror och varken ville avstå från Lilja eller gå in i det heliga ljuset (vilken djävla eufemism för ett självmord). Fast han orkade tydligen inte bara strunta i chefen ändå. För vad skulle den store ledaren göra? Men det brukar inte vara så lätt att lämna en sekt.

Favoritögonblick är Liljas konfrontation med isprinsen. Det var spännande, och jag blir glad varje gång en kvinna i Ljusets rike faktiskt får lysa genom något hon gör.

I nuläget har jag inte tillgång till böckerna, och det var en stund sedan jag läste. Så jag hoppas ni ursäktar mig om jag blandar ihop händelserna med andra böcker!

*Vad tyckte du om boken?
Jag minns att jag tyckte mer om denna boken än de föregående. Mysteriet med Viktoria/Vicky var spännande och jag hade svårt att lista ut vem hon kunde
vara första gången jag läste. Det var spännande att se Marco uppleva romantiska känslor för första gången (Eller räknas Tiili?). Men vid
senare omläsningar hade jag föredragit om hon inte visade sig vara [SPOILER] Stjärnöga. Eftersom han mer eller mindre tog hand om henne som barn. Sedan har jag ju också blivit fullt indoktrinerad av den här podden till att shippa Marco och Dolg,
så jag har svårt att tänka mig Marco med någon annan!

* Vilka är dina favoritögonblick i boken?
När det dyker upp mer skurkar som varit fångade i grottorna med det svarta vattnet. Samt när Goram och Lilja får varandra. Jag förstår dock
inte varför det är så viktigt att Goram lever i celibat, och att Dolg måste ta hans plats som den enda karaktär som inte blivit parad ihop med någon annan. Kan inte Dolg få vara lycklig även om han inte upplever
romantisk kärlek? Måste vi kasta ut honom ur plotten? Det går att leva ett meningsfullt liv utan romans också Dolg! Åtminstone tills du inser dina känslor för Marco hihi

* Vilken är din favoritkaraktär?
Stjärnöga! Älskar att hon är så full av liv och humor. Jag tror hon och Indra skulle kunna bli bra kompisar!

Vi avvaktar just nu fler kommentarer här.

Tror jag blandade ihop två olika böcker i min förra kommentar, så jag vet inte om den är så användbar för det här poddavsnittet.

Jag vill dock tillägga att nyligen så lyssnade jag på avsnittet om isfolksteatern. Som ni kanske vet har jag försökt få tillåtelse att
animera åtminstone den första boken i Isfolket som en liten mini serie. Och jag inser nu det uppenbara, att min version har på tok för lite gigantiska glitter penisar! Jag visste väl att det var något som saknades "suck".

Om ni fick se Trollbunden som animation, finns det några scener ni verkligen skulle vilja ha med, förutom den när det visar sig att Sol är Tan-Ghil återfödd (såklart)?
Själv är jag väldigt frestad att stoppa in rymdhundar i bakgrunden här och där under historiens gång, som blir uppstrålade av rymdskepp. Jag vet inte om det skulle passa medeltids-viben
i sagan riktigt, men det hade tekniskt sett varit helt canon i Isfolket-universumet.